Färg - eller min kamera är inte hemma. Colours - or my camera is not at home.

Nu har vi bestämt oss för färg i stället för tapet, kulören "påsklilja" för att vara exakt. Det är en av de gula (!) här ovanför. Plötsligt kom jag att tänka på mitt första drömjobb.
Jag var kanske 10-11 år och gick längs sminkdiskarna på EPA och fastnade framför nagellacken.
Vilka namn! "Lavender longing", "baby shrimp" (hem och slå upp shrimp), "dangerous dusk" (hem och slå upp alltihop) och "shattered satin" (till lexikonet igen).
Jag skulle bli den som hittade på namnen till alla läppstift, nagellack och puder i alla EPA:s hyllor och diskar! Det fanns ett märke, Rimmel tror jag, som hade svenska namn, vilket fick mig att förstå att det fanns en framtid som innebar att jag slapp sitta med uppslagsboken.

Jag minns också besvikelsen när vi skulle måla om hemma i hallen och min mamma tyckte att vi skulle ta "jägargrönt". Sånt outsägligt trist namn på en färg. Mitt 11-åriga jag skulle kallat den "sommarsmaragd". Nuförtiden har jag en hall som är målad i jägargrönt och jag lovar, den står näst på tur när vi ska måla nästa gång. Oavsett namn.

Now we've decided to paint instead of putting up wall paper, the colour "daffodil" to be precise. It's one of the yellows (!) in the picture. And I suddenly remembered my first dream career!
I was maybe 10-11 years old and was mooching about in the cosmetic department in our local supermarket and stopped in front of the nail polish.
What names! "Lavender longing", "baby shrimp" (home to look up "shrimp"), "dangerous dusk" (home to look everything up), "shattered satin" (back to the dictionary). I was going to be the one who named all the polish, lip-sticks and powders in all the shelves and counters! There was a brand, Rimmel, I think, who had Swedish names, which made me envision a future where I didn't have to sit with the dictionary in my lap.
I also remember the disappointment when we were going to redecorate the hallway at home and my mum wanted a green called "hunter's green". What an unspeakably boring name. The 11-year old me would've called it "summer emerald". These days I have a hallway in hunter's green, and I promise; it's next! Regardless of name.